Längs minnenas allé

Ibland tänker jag på en sak jag läste i Kalle Anka när jag var yngre. Kalle och en äldre anka, möjligtvis en släkting (inte farbror Joakim), spelar golf, och den äldre ankan förevisar sin golfklubba för Kalle. Han berättar att det är hans favoritklubba, som han använt i väldigt många år, och att han bara bytt bladet och skaftet. Det satte myror i huvudet på mig som yngre. I så fall är det väl inte samma klubba längre? tänkte jag. Jag är fortfarande inte säker på hur man ska ställa sig till ett sådant uttalande. Är det samma klubba eller ej? Finns det någon jourhavande filosof där ute som kan svara på det?

Kvalitet vs. kvantitet

Kvalitet är en kvantitet i sig. Var det inte Lenin som sade så?

Tänk vad enkelt livet vore om man var författare anställd på Timbro. ”Du får i uppdrag att skriva en bok som bevisar att allmän välfärd är farligt och omodernt. Jämför gärna socialdemokrati med nazism. Bry dig inte om fakta. Här är en säck med pengar”. Fyfan.

Guilty pleasures

Folk brukar fråga mig, ”Daniel, du som har en sån varierad musiksmak och verkligen står för vad du gillar, har du inga guilty pleasures när det gäller musik?”. Det är en bra fråga som förtjänar ett svar. Egentligen har jag inga guilty pleasures, skäms sällan för låtar som jag gillar. Men om jag skulle nämna en låt som är något av ett guilty pleasure så är det nog Tove Styrkes ”White light moment”. Tycker det är en underbar låt, ett väldigt ”drag” och någon sorts smittande, ungdomlig entusiasm i den, men samtidigt känns den ganska ”fel” att gilla. Tycker killen som inte har några problem med att erkänna utan förbehåll att han gillar Modern Talking.

Läser just nu

Just nu läser jag Eric Ericsons Brev till samhället. En underbar liten bok. Särskilt för personer som, i likhet med undertecknad, hyser en viss fascination inför brevväxling med myndigheter och företag. Många av breven är hysteriskt roliga, särskilt de som blandar in Jesus och den kristna tron, men vissa av svaren från berörda myndigheter och företag är nästan lika roliga de. Det blir väl inte speciellt kul läsning för någon om jag ägnar mitt bloggutrymme åt att sammanfatta de brev som är roliga. Läs boken istället.
Det finns en uppföljare som heter Brev till utlandet som sägs vara lite sämre, men den har jag inte läst.

Läser just nu

Just nu läser jag: David Peace – Nineteen eighty. Mera misär, mord, och maktmissbruk från Yorkshire. Har man läst en av hans böcker har man läst alla, kan man säga, fast inte nödvändigtvis på ett negativt sätt. Har man sett de tre filmatiseringarna som gjorts för brittisk TV känner man igen sig.

Läsning i sommar

Behöver du något att läsa i sommar? Kan du inte låta bli att peta på den pulserande varböld som det olösta Palme-mordet utgör? Eller vill du bara läsa en spännande deckare eller thriller, med helt osannolik handling? Jag har lösningen på alla dina problem. Läs Lars Krantz böcker Ett verkligt drama(1987) och Dö i rättan tid (1996). Lars Krantz två böcker om lösningen på Palme-mordet är alla dessa saker och rekommenderas varmt. Kanske ska tilläggas att detta är två helt seriösa böcker, så ingen tror något annat. Glöm nu inte bort att Lisbets mord på maken Olof var en feministisk symbolhandling.

Annat tips: Tror du att Sverige är en socialistisk enparti-stat? Att Sverige är den sista Sovjet-republiken? Att bakom dessa socialister grinar frimurarna, som är de som drar i trådarna? Skulle du köpa en bok av en man i en overall som denna?

I så fall är du förmodligen efterbliven. Jag kan rekommendera dig Jüri Linas bok Sovjetiskt inflytande i Sverige(1997), en bok skriven av en man som uppenbart inte mår bra och vill dela sitt lidande med resten av världen.